lördag 10 december 2011

Det är soldater man ska frukta, inte presidenter och kungar



Ibland nämns och/eller incinueras att poliser och soldater som begår hemska saker isig inte är onda, utan det är de som ger dem orderna som är onda. Dvs statens våldsamma arm ses som något värdesneutralt verktyg. På något sätt ses poliser och soldater på samma sätt som folk ser på vapen; det är inte vapen i sig som dödar folk utan det är de som avfyrar dem. Alltså är det inte poliserna och soldaterna personligen som ska straffas för hemskheter de begått, utan det är deras överodrande. Detta är självklart nonsens då poliser och soldater har egen vilja och borde stå till svars för deras egna handlingar. Dom är inte "vapnet", dom är mördarna. Buffy Sainte-Marie skrev en väldigt passande sång som Donovan framförde väldigt bra.



På samma tema är nästa klipp (som Carl Jakobsson också skrivit om)



Synsättet polis/militär == verktyg är otroligt främmande i mina ögon. Tex hur kan egyptierna ens få för sig att lita på militären då de var de som var förtryckarna bara några månader sedan!?



Utan soldater och poliser är presidenter och kungar inget mer än arga gubbar, inget farligare än en dement farfar. Det är poliser och soldater, som lyder blint, som är de vi ska vara rädda för, inte ordrarna i sig.

"He who joyfully marches to music in rank and file has already earned my contempt. He has been given a large brain by mistake, scince for him the spinal cord would fully suffice. This disgrace to civilization should be done away with at once. Heroism at command, senseless brutality, deplorable love-of-country stance, how violently I hate all this, how despiceable an ignoreable war is; I would rather be torn to shreds than be a part of so base an action! It is my conviction that killing under the cloak of war is nothing but an act of murder."-- Albert Einstein

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar